Smutsiga barn

Det här med att det är viktigt att barn växer upp med mycket smuts och bakterier under de första levnadsåren för att sedan inte bli försvagade hälsomässigt när de växer upp känns symptomatiskt för mycket här i livet. Samtidigt så finns det en strävan bort från prövningar, slit och smuts, så hur ska det bli framöver? Det är ju värsta björntjänsten att försöka ge sina barn en så ”bra” uppväxt som möjligt. Vad som är ”bra” måste nog kraftigt revideras, och kommer i denna revidering att gå emot mycket av vad vi intuitivt anser vara bra. T.ex så ska vi numera med tillfredsställelse och tillförsikt se hur våra barn sitter och äter sand i en ”välanvänd” sandlåda. De har vetat hela tiden hur de ska göra för att inte få astma och allergi senare i livet, och det är vi som i vår kultiverade välvilja förstört dem. Så resultatet av min trendspaning idag är att det helvita modet kommer att försvinna. För hur bra gör sig dessa vita ytor med ett välgörande lager smuts på sig?